Russian, 1881-1955  Related Paintings of Nikolay Fechin :. | Portrait of a man | Portrait of lady | Portrait of female | Sitting Nude | Girl |
Related Artists:
august jerdorff

georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Leopold Robert
(13 May 1794 - 20 March 1835), Swiss painter, was born at La Chaux-de-Fonds (Neuchâtel) in Switzerland, but left his native place with the engraver Girardet at the age of sixteen for Paris. He was on the eve of obtaining the grand prix for engraving when the events of 1815 blasted his hopes, for Neuchâtel was restored to Prussia, and Robert was struck off the list of competitors as a foreigner. Whilst continuing his studies under Girardet he had never ceased to frequent the studio of David, and he now determined to become a painter, and only returned to his native country when his master himself was exiled. At Neuchâtel he attracted the notice of Roullet de Mezerac, who enabled him by a timely loan to proceed to Rome. In depicting the customs and life of the people, of southern Italy especially, he showed peculiar feeling for the historical characteristics of their race. After executing many detached studies of Italian life Robert conceived the idea of painting four great works which should represent at one and the same time the four seasons in Italy and the four leading races of its people. In the "Return from the Fete of the Madonna dell'Arco" (Louvre) he depicted the Neapolitans and the spring. This picture, exhibited at the Salon of 1827, achieved undoubted success and was bought for the Luxembourg by Charles X; but the work which appeared in 1831 the "Summer Reapers arriving in the Pontine Marshes" (Louvre), which became the property of Louis Philippe established the artist's reputation. Florence and her autumn vineyards should now have furnished him with his third subject. He attempted to begin it, but, unable to conquer his passion for Princess Charlotte Napoleon (then mourning the violent death of her husband, Robert's devoted friend), he threw up his work and went to Venice, where he began and carried through the fourth of the series, the "Fishers of the Adriatic." This work was not equal to the "Reapers." Worn by the vicissitudes of painful feeling, and bitterly discouraged, Robert committed suicide before his easel on 20 March 1835, on the tenth anniversary of the melancholy suicide of a brother to whom he had been much attached.